(for English, see below)
Min artikel “Värdet av ett klassbegrepp”, publicerad av Arkiv och som kan laddas ner här, tar sitt avstamp i klassanalysen storhetstid 1970-85 då alla klassbegrepp var förankrade i Marx’ värdeteori. Det gjordes dock efterhand olika tolkningar av värdeteorin och på den grunden uppstod det två huvudspår i utvecklingen av klassbegreppet. De som företrädde den tolkning som kallades arbetsvärdeteorin övergav efterhand värdeteorin och utvecklade ett klassbegrepp med fokus på det människor har, inte på det de gör. Det har kommit att bli den dominerande definitionen av klassbegreppet. Min artikel vill istället visa på bruksvärdet av det andra huvudspårets klassbegrepp, det som håller fast vid Marx’ värdeteori men utifrån en annan tolkning. Bara ett sådant klassbegrepp kan tillgodose det stora behov som finns av en klassanalys som inte bara kategoriserar människor utan därigenom också säger något om samhällets ekonomiska drivkrafter, vad människor kan förväntas göra och vad detta kan förväntas göra med dem, och då utifrån en fokusering på vad människor gör, särskilt i förhållande till produktionen och tillägnandet av mervärdet.
During the heydays of class analysis in 1970-85, all class concepts were rooted in Marx’s value theory. Gradually, however, different interpretations of the value theory were made and on that basis, two main tracks emerged in the development of the class concept. Those who represented the interpretation called the labour theory of value gradually abandoned value theory and developed a class concept focusing on what people have, not on what they do. That has become the dominant definition of class. In contrast, this article wants to highlight the use-value of a class concept drawing on the second main track, that which adheres to Marx’s value theory but from a different interpretation. Only such a class concept can meet the great need for a class analysis that not only categorizes people but thereby also says something about society’s economic driving forces, what people can be expected to do and what this can be expected to do to them, based on a focus on what they do, particularly in relation to the production and appropriation of surplus value.
