Idag har kommunstyrelsen i Malmö tagit beslut om Malmökommissionens förslag. Dagens Vetandets Värld i P1 har också ägnats åt detta. I programmet intervjuas Sven Olof Isacsson, Marie Köhler och jag. Jag fick frågan om vilket av förslagen jag tycker är viktigast. Mitt svar blev att framhålla de två övergripande rekommendationerna och framför allt hur de hänger ihop. Därmed har vi lyckats förena vad- och hur-frågorna. Vi kommer inte bara med förslag på VAD man ska göra utan också HUR man ska göra det.
Just detta lyfter man också fram i den tjänsteskrivelse som ligger till grund för dagens beslut i kommunstyrelsen. Och det är detta beslut som nu i sin tur kommer att ligga till grund för det fortsatta arbetet med att minska klyftorna och göra Malmö till en hållbarare stad. Jag tänkte därför spinna vidare på frågan om vad jag ser som viktigast men istället låta den handla om kommunstyrelsens beslut. Mycket har nämligen hänt sen vi presenterade vår slutrapport den 1 mars 2013. I tjänsteskrivelsen har Stadskontoret tagit ställning till alla våra förslag och det har gjorts utifrån den omfattande och breda remissrunda som genomfördes under 2013.
Det som slår mig när jag läser tjänsteskrivelsen är hur mycket arbete och diskussioner som ligger bakom alla dessa remissvar. Många människor i Malmö har under det gångna året läst och tagit ställning till slutrapporten men också tillsammans formulerat sina ställningstaganden. Det är mycket glädjande. Bara detta har säkert bidragit till det lärande och den inkluderande kunskapsutveckling som vi förespråkar i slutrapporten. Därefter har Stadskontoret sammanställt alla svar och tagit ställning till förslagen. Hur har Malmökommissionens slutrapport klarat sig igenom denna process? Vad tycker jag är viktigast i det beslut som kommunstyrelsen har tagit idag? Jo, jag skulle vilja lyfta fram fem särskilt viktiga ställningstaganden som nu, enligt dagens beslut i kommunstyrelsen, ska genomsyra det fortsatta arbetet i alla förvaltningar och bolag:
- Att de två övergripande rekommendationerna om en social investeringspolitik och förändrade processer genom att skapa kunskapsallianser ses som ömsesidigt beroende av varandra. Det är viktigt att grunda en social investeringspolitik i ett arbetssätt som innehåller kunskapsallianser och demokratiserad styrning.
- Att ett socialt investeringsperspektiv inte ska handla om att ekonomisera synen på social hållbarhet. Det ska således inte syfta till att motivera varje enskild insats ekonomiskt. Istället bör det sociala investeringsperspektivet betraktas utifrån ett helhetsperspektiv på samhället i stort, där fördelningen av offentliga resurser i första hand bör syfta till att förbättra Malmöbornas hälsa och välbefinnande.
- Att kunskapsallianser i form av starkare samarbeten, både inom staden och med andra offentliga aktörer, högskola, universitet, civilsamhälle och näringsliv anses avgörande för det fortsatta arbetet, bl a i form av levnadsundersökningar, kollegiala granskningar, följeforskning och forskningscirklar.
- Att Malmö måste bli bättre på att ta tillvara den utvecklingspotential som Malmöborna besitter i form av till exempel globala kontaktytor, språkkunnighet och interkulturell kompetens.
- Att formerna för samverkan med civilsamhället kring social hållbarhet ska utvecklas för att bättre ta tillvara civilsamhällets potentialer vad gäller t ex delaktighet, kunskapsspridning och skapandet av sociala innovationer.
Är det då något jag saknar? Jo, jag skulle vilja ha sett en starkare betoning av kunskapssynens betydelse. Vår syn på vad som är kunskap respektive inte kunskap har betydelse för hur vi förhåller oss till andra människor, vad vi tror att de kan bidra med och hur vi sätter värde på deras bidrag. Men när nu Malmö stad ska satsa stort på kunskapsallianser lär nog frågan om kunskapssyn aktualiseras av sig själv.
