Vad beror de senaste årens inflation på? Det försöker jag förklara i denna artikel, publicerad av Arena Essä. Inflation uppstår när pengar minskar i värde. Det innebär att samma summa pengar inte räcker till att köpa lika mycket t ex mjölk som tidigare. Mjölken har blivit dyrare. Det kan bero på att efterfrågan har ökat. Det kanske inte gäller mjölken och ett bättre exempel är en av alla de skönhetsprodukter som säljs. Vill många köpa dem kan säljaren höja priset. Om kostnaden för att producera varan samtidigt inte har ökat kan handlaren därmed göra en vinst. Det beror dock på den ökade efterfrågan.
Inflationen kan också bero på att utbudet minskar. Även då uppstår en situation då efterfrågan är större än utbudet och priset kan därför höjas. Det beror dock inte på att efterfrågan har ökat utan på att utbudet har minskat. Det normala under efterkrigstiden har däremot varit ett ökat utbud. Det har producerats mer och mer varor. Därmed har det också varit nödvändigt för staterna att öka penningmängden för annars hade det blivit för lite pengar i förhållande till alla varor. Då hade pengarna ökat i värde och det kallas deflation.
Så var det inte under pandemin. Då minskade utbudet. Det berodde på de nedstängningar som infördes för att hindra smittspridningen. Effekten av det minskade utbudet märktes dock först när pandemin var över. Då ökade efterfrågan som en följd av alla uppdämda behov. Det bidrog staten till, bl a genom alla tillfälliga bidragsökningar. Den ökande efterfrågan berodde dock inte på lönehöjningar utan snarare på en strävan efter återhämtning efter pandemin. Det kunde dock inte matchas av en motsvarande utbudsökning. Därför blev det inflation.
Frågan som då behöver ställas är varför utbudet inte ökade i samma takt. Det berodde på Rysslands krig mot Ukraina, svarar många och det hade helt visst stor betydelse. Kriget ledde till prishöjningar på energi och livsmedel. Men enligt författarna till boken ”The state of capitalism” berodde det också på just kapitalismens tillstånd. Under många år har det produktiva kapitalet inte levererat den ökning av BNP, produktivitet och vinst som många politiker och framför allt nationalekonomer har förväntat sig. En stor del av pengarna har istället gått till spekulation i t ex aktier och fastigheter, inte till produktiva investeringar.
Under de senaste decennierna har produktionen på världsmarknaden fragmenterats i mindre delar som samordnas och integreras globalt genom internationella nätverk, dominerade av multinationella företag. Huvuddelen av den internationella handeln består av de kommersiella transaktioner som sker inom och mellan de globala produktionsnätverken. Kombinationen av denna komplexitet och bristfälliga produktiva investeringar har gjort den globala varuhandeln sårbar. Det var denna sårbarhet som avslöjades efter pandemin. De globala produktionsnätverken är inte i första hand utformade för att tillgodose behov utan för att gå med vinst. När då behoven ökade efter pandemin kunde de inte leverera. Istället tog de chansen och höjde priserna.
