En av årets hedersdoktorer på Malmö Högskola heter Bob Jessop, professor i sociologi vid Lancaster University. Han är en av de främsta företrädarna för det vetenskapliga perspektiv som har kallats Kulturell Politisk Ekonomi (KPE). Detta perspektiv återanknyter till en klassisk strävan inom samhällsvetenskapen att utveckla breda och övergripande förståelser av samhället. Det står i kontrast till den fragmentisering som har kännetecknat mycket av samhällsvetenskapen under de senaste decennierna. Det är ett viktigt skäl att uppmärksamma KPE. Ett annat är att det kopplar ihop kulturen med strukturerna.
För att förstå vikten av detta måste man gå tillbaka till 1960-talet och de strukturalistiska perspektiv som dominerade då, förknippade med teoretiker som bl. a Louis Althusser. Strukturalismen fick samhällsutvecklingen att framstå som förutbestämd och oberoende av vad vi som individer gör, tänker och tycker. Allt fler kom att uppleva detta som kvävande och innestängande. Kritiken mot strukturalismen ledde därför till framväxten av olika alternativ.
En del, framför allt i England, samlades kring den filosofi som kom att heta kritisk realism. I Frankrike utvecklades den s.k. regleringsteorin av bl.a. Michel Aglietta som ett alternativ till både strukturalismen och den neoklassiska nationalekonomin. Andra kritiker av strukturalismen inriktade sig på att förnya statsteorin med Antonio Gramsci som viktig inspirationskälla. Ingen av dessa inriktningar fick dock något starkare genomslag.
Det som kom att dominera var istället inriktningar som, under den samlande benämningen post-strukturalism, helt tog avstånd från förekomsten av strukturer. Det har lett till mycket forskning om kulturer, språk och diskurser men utan kopplingar till strukturerna och därmed t.ex. sådant som kan göra vissa mera mottagliga än andra för främlingsfientliga budskap.
Kulturell Politisk Ekonomi gör det möjligt att samla tankarna om strukturer och kulturer i ett gemensamt perspektiv. För att minska komplexiteten i vår sociala tillvaro behöver vi dels strukturera den, dels göra den begriplig och meningsfull. Ett överordnat begrepp för det senare är kultur. Det krävs således både strukturer och kulturer, ibland mer av det förra och annars mer av det andra, men alltid i föreningar, om än kanske motsägelsefulla.
Bob Jessop har under snart 40 års tid varit en drivande kraft i utvecklingen av såväl kritisk realism som regleringsteori, statsteori och kritisk diskursanalys. Han har också gjort sig känd för sina analyser av thatcherismen, New Labour och nyliberalismen. Dessutom har han bidragit till forskningen om städer och regioner. På senare år har han i samarbete med sin forskarkollega Ngai-Ling Sum kopplat samman detta genom det överordnade perspektiv som kallas Kulturell Politisk Ekonomi.
Kulturell Politisk Ekonomi var också en av Malmökommissionens inspirationskällor. Det visar sig t ex i det breda perspektiv som kommissionens slutrapport förordar. Det räcker inte med att fokusera på den ojämlika välfärden utan den måste sättas i samband med den typ av tillväxt som har dominerat globalt under de senaste decennierna, nämligen den finansdrivna. KPE visar sig också i framhållandet av kunskapssynens betydelse och tankarna om kunskapsallianser.
Det är min förhoppning att utseendet av Jessop till hedersdoktor ska bidra till att stärka den samhällsforskning som utgår från breda samhällsperspektiv, erkänner forskningens beroende av värderingar och förhåller sig kritisk till den ökande kvantifieringen av kunskap. Det ger KPE ett stöd för.
