Mycket har skrivits om barnen i Amazonas djungel som mot alla odds lyckades överleva 40 dagar och 40 nätter. Jag ska inte här upprepa alla detaljer i historien utan istället uppmärksamma den rikedom som gjorde att barnen klarade sig. Och då är det definitivt inte pengar det handlar om.
I samband med en flygolycka den 1 maj då planet störtade i djungeln dog de tre vuxna, men inte de fyra barnen; 13, 9, 4 och knappt 1 år gamla. De lämnades ensamma i Amazonas djungel utan förnödenheter och med alla hot från bl a jaguarer, giftiga spindlar, skorpioner, ormar och insekter. För den som vet hur man bär sig åt finns det dock mycket att överleva på. Den kunskapen hade framför allt 13-åringen Lesly.
Denna kunskap prisas i ett uttalande från The Science Panel for the Amazon (SPA), bestående av över 240 forskare och knuten till FN. Som de skriver finns det mycket att lära av barnens kunskaper om hur man kan leva i samklang med naturen. En sådan kunskap fanns också bland de runt 100 personer från sju urfolk som samarbetade med lika många soldater i sökandet efter barnen. Professorn i biologisk mångfald på Göteborgs universitet Alexandre Antonelli har forskat mycket i Amazonas och då alltid haft hjälp av personer från urfolksgrupperna. Som han sa i en DN-intervju så har de ”en oerhörd kunskap” men den ”kanske inte värdesätts i västerländsk kultur.” Visst, så är det ju. Den blir man inte rik på.
Varför inte det? Jo, för att i samhällen som det västerländska där det kapitalistiska produktionssättet dominerar har rikedom likställts med ägandet av en ”stor förmögenhet i form av pengar, värdefulla ägodelar”, som det står i Nationalencyklopedin. I utvidgad mening sägs rikedom även kunna bestå av andra användbara tillgångar. Det kan gälla t ex naturen men också fantasi. Med ett klassiskt begrepp har sådana tillgångar ett bruksvärde. Det visade barnen i Amazonas att deras kunskap har. Mot bakgrund av vad vi har fått höra om hur barnen klarade sig måste det väl ändå utgöra en rikedom.
Inte i ett kapitalistiskt samhälle. För att tillgångar med bruksvärde ska kunna ligga till grund för rikedom i ett kapitalistiskt samhälle måste det sättas ett pris på dem. Bruksvärdet måste med andra ord kopplas till ett bytesvärde och tillgången omvandlas då till en vara. Genom varuformen får tillgången tillträde till marknaden där den kan byta ägare genom att säljas och köpas. När den som äger bytesvärde i form av pengar köper en vara så köper man i praktiken bruksvärde, dvs något som tillgodoser ett visst behov. Därigenom kan den som äger mycket bytesvärde få tillgång till mycket bruksvärde. Det blir en rättighet för de bytesvärderika.
För att åtminstone ha chansen att bli rika i denna mening skulle urfolket behöva omvandla sin kunskap till en vara och sälja den. Är det överhuvudtaget möjligt? Kanske t ex som djungelguider åt turister, men det som väckte en sådan beundran världen över var nog något mycket större och omöjligt att avgränsa till en vara. Kanske kan det beskrivas som en kunskap om hur man ska förhålla sig till naturen för att kunna leva i harmoni med den och inte förstöra den. Precis det som behövs för att kunna bromsa klimatförändringarna.
Var lär man sig det i dagens svenska samhälle? Knappast i skolan. Den har snarare inriktats allt snävare på jobben, dvs på att skapa en arbetskraft som kan säljas på marknaden. Mycket i dagens samhälle lär oss att vara delaktiga i en kapitalistisk tillväxtmodell som bygger på överkonsumtion. Konsekvenserna visar sig i andra delar av världen, i det så kallade Globala Syd, där många av varorna produceras, ofta på orimliga villkor av lågavlönade arbetare och med förödande konsekvenser för naturen.
Det grundar sig på att rikedom har likställts med bytesvärde och det har gagnat en omvandling av allt mer till varor, t ex vården. Denna så kallade varufiering har gjort rättigheter i allt högre grad beroende av bytesvärden, dvs plånbokens tjocklek. Varufieringen har även ätit sig in i det som enligt grundlagen ska vara mänskliga rättigheter, t ex boende och utbildning. Det har ökat ojämlikheten. Det har också gjort det svårare att lära sig ett nytt förhållningssätt till naturen för när ska man få tid till det? Det är ju strävan efter att bli rik på bytesvärden som möjliggör det goda livet i dagens samhälle. Då kan man få rätt till ett bättre boende, en bättre skola till sina barn, en bättre vård och mängder av konsumtionsvaror.
Ska människor kunna lära sig ett nytt förhållningssätt till naturen måste de få tid till det. Det kräver en radikal omläggning av politiken som återupprättar allas rättigheter till ett gott liv oberoende av tjockleken på plånboken, faktiskt i enlighet med grundlagen. Därutöver skulle många nya idéer behöva prövas. T ex skulle en stor folkbildningsinsats om klimatförändringarna kunna anordnas i form av en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som alla kan få rätt att delta i, oavsett om man har jobb eller inte, och på betald arbetstid. Därmed skulle (bruks-)värdet av ett sådant engagemang också bekräftas och många fler kunna bli bruksvärderika på kunskap om hur vi ska förhålla oss till naturen, det som Amazonasbarnen visade sig vara.
Denna artikel publicerades på debattsidan av Dagens ETC den 9/9-2023.
