Jag är en gammal fritidsledare. I åtta somrar arbetade jag som fritidsledare på barn- och ungdomsläger och under en tid vid mitten av 1980-talet vikarierade jag på fritidsgårdar runt om i Malmö. Jag fick uppleva staden ur ungdomarnas perspektiv, utifrån vad ungdomarna i olika delar av staden gjorde, ville, tänkte och tyckte. Under åren med doktorsavhandlingen Hegemonins decennier (1994) hade Peter Billing jag även detta gemensamt. Även han var nämligen en gammal fritidsledare.
Är det någon befolkningsgrupp som min forskning har handlat mest om så är det ungdomar. Jag har också samarbetat mycket med ungdomar i forskningen. Det har gällt forskning om skolan, men även ungdomars utanförskap. Jag har också forskat om hur ungdomar uppfattas som problem och hot, men dessutom vad det innebär att se ungdomar som potential. Min forskning om ungdomar började dock med skolan.
Under åren med ”Levnadsundersökningen i Malmö” (1995-98) blev jag allt mer intresserad av skolan. Jag kom att uppfatta skolan som samhället i miniatyr, central för samhällsforskningen. Det ökade intresset för skolan berodde säkert också på mina egna söners skolgång. Den äldste började grundskolan 1993 och den yngste 1995. Redan deras tidiga erfarenheter fick mig att fundera över hur skolan egentligen fungerar och vad den gör med barnen.
Min forskning om skolan började med ”Skolintegrationsprojektet” (1998-2000). Det utgjorde en del av EU-programmet URBAN som startade i Malmö 1997. I ”Skolintegrationsprojektet” intervjuades 1.308 elever i mellan- och högstadiet på tre grundskolor i Malmö, samtliga belägna i utanförskapspräglade områden. Därigenom skaffade jag mig mycket kunskaper om barnens upplevelser av skolan, levnadsvillkor och kulturliv. Jag lärde mig dessutom mycket om äldre ungdomars situation och kulturer. De som intervjuade eleverna på de tre skolorna var nämligen 24 arbetslösa ungdomar i åldrarna 18-24 år. Allt detta skrev jag om i Skolintegration – lösningen på skolans problem?
Det låg sen till grund för mitt arbete i projektet ”Framgångsalternativ” (2000-04). Det började som ett regeringsuppdrag, vilket jag fick överta huvudansvaret för i september 2000. Regeringsuppdraget kom att utgöra den första etappen av tre och projektet som helhet pågick i mer än tre år. Genom ”Framgångsalternativ” fick jag en möjlighet att både vidga och fördjupa mina kunskaper om skolan och dess relation till samhällslivet. Även i detta projekt engagerade jag ungdomar i forskningen. Det resulterade i boken Framgångsalternativ: mötet i skolan mellan utanförskap och innanförskap (2004).
Mina perspektiv på skolan vidgades ytterligare när jag i EU-projektet ”Young people – from exclusion to inclusion” (2004-06) fick möjligheten att jämföra med situationen i olika städer och länder, vilket jag också skrev en bok om, Young people – from exclusion to inclusion: revitalising European cities (2006). Det var också mycket hedrande och lärorikt att på uppdrag av Utbildningsdepartementet få vara Sveriges representant på det expertmöte i Haag 2006 då OECD-rapporten Where Immigrant Students Succeed presenterades och diskuterades. Därefter har det inte blivit så mycket forskning om skolan för min del, men jag har hållit mig uppdaterad om utvecklingen, skrivit flera artiklar i nättidskriften Skola och Samhälle, Vad lär sig eleverna om samhället? (2016) och Byt ut konstruktivismen mot kritisk realism (2020), samt skrivit om skolans utveckling och aktuella situation i boken Samhällsorientering – för en hållbar integration (2021).
I flera projekt har jag forskat om hur många ungdomar hamnar i utanförskap och vad man kan göra åt det. Det gällde projektet ”Möten och Dialoger (MoD)” (2008-11) där utgångspunkten var ungdomars stenkastning mot brandkår och polis. Tolkningen av denna stenkastning gjorde jag sen en stor poäng av i boken Samhällsgränser (2016). Projektet ”SÖM Fosie” (2008-10) handlade mycket om ungdomars situation. En liknande inriktning hade projektet ”New City” (2010-11). I båda dessa projekt engagerade jag också ungdomar i forskningen. I boken Combatting the Causes of Inequality Affecting Young People Across Europe (2018), som bygger på EU-projektet ”Citispyce” (2013-15) skriver jag om hur ungdomar i städer runt om i Europa drabbas av ojämlikheten, vad det beror på och vad man kan göra åt det. Vad det kan innebära att inte se ungdomar som problem utan istället som potential skrev jag om i antologiartikeln Ungdomar: problem eller potential? (2019) tillsammans med Jonas Alwall.
Under alla dessa år har jag haft ett fantastiskt stöd av Göte Rudvall. Han har kallats en av enhetsskolans fäder för sitt arbete under 1950- och 60-talen. Några år in på 1960-talet flyttade han till Malmö och var sen verksam i flera decennier vid Lärarutbildningen. Parallellt med sitt yrkesverksamma liv har han också gjort stora insatser i civilsamhället. Det ökade efter pensioneringen och Göte har varit en av de drivande krafterna i utvecklingen av Sofielunds Folkets Hus och Glokala Folkhögskolan. Jag har lärt mig så mycket av Göte. Han har läst och kommenterat många av mina texter. Vi har också samarbetat i många projekt.
