Frågor om hur samhället hänger ihop, varför, vad som driver det, på vilka villkor man blir delaktig och hur man kan hamna utanför har intresserat mig i alla år. Förmodligen bottnar det i egna erfarenheter av mobbing, låga betyg, barskrapad ekonomi och tuffa arbetslivserfarenheter. Det var styrande när jag på allvar började läsa samhällslitteratur i slutet av 70-talet, faktiskt vid samma tid som Margaret Thatcher vann valet i England. Jag läste ”Människans rikedomar” av Leo Huberman och den gjorde ett mycket starkt intryck på mig. I början av 1980-talet läste jag in mig på flera av de stora samhällsteoretikerna, särskilt Marx, Engels, Althusser, Poulantzas, Habermas. Andra samhällsteoretiker som tidigt hade stor betydelse för mig var Karel Kosik, Erich Fromm, Oskar Negt & Alexander Kluge, C. Wright Mills, Michel Foucault.
Mitt intresse för de övergripande frågorna om samhället har även en bakgrund i resor till England. Jag och min kompis Jukka åkte till England i oktober 1984, mitt under den stora gruvarbetarstrejken för att få reda på vad den handlade om. Dessförinnan hade jag läst in mig på många artiklar och böcker. På vår rundresa i England träffade vi många gruvarbetare, forskare, politiker, familjer och fackföreningsengagerade. Jag engagerade mig i gruvarbetarstrejken och bjöd över gruvarbetare till Sverige, vilket slutade med att jag blev hedersmedlem i fackföreningen NUM (National Union of Mineworkers). En del höll jag sen kontakt med under många år. Några blev jag nära vän med. Jag har också återvänt till England åtskilliga gånger, särskilt till städerna Blyth och Newcastle i nordöstra England, under åren 1988-95 också tillsammans med Peter Billing. Resorna blev en del av vårt gemensamma avhandlingsarbete. Jag återanknöt till denna historia när jag i början av 2020 skrev en artikel om det engelska valet, Att förlora på hemmaplan.
Erfarenheterna från gruvarbetarstrejken fick mig att bli så intresserad av den engelska samhällsutvecklingen. Det skrev jag en del artiklar om. Den mest omfattande var Storbritannien: fast i sin historia? (1993). I 1980-talets England var samhällsdiskussionen dessutom fortfarande mycket livlig, till skillnad från i Sverige där den nästan avstannade efter folkomröstningen om kärnkraft 1980. Thatcherismen tvingade fram olika försök till förnyelse. Det nytänkande som gjorde starkast intryck på mig hämtade sitt stöd från den italienske marxisten Antonio Gramsci. Jag läste in mig på Gramsciinspirerade samhällstolkare och teoretiker; främst Stuart Hall, Perry Anderson, Tom Nairn, Doreen Massey, Andrew Gamble, Eric Hobsbawm, Bob Jessop m fl. Allt detta låg till grund för en artikel som jag skrev i tidskriften Zenit, Hegemoni: sfärernas och gränsernas överskridande (1990).
Kunskaperna om den engelska samhällsutvecklingen har varit till stor hjälp för mig i förståelsen av den svenska samhällsutvecklingen. Engelskt och svenskt är i mycket varandras motpoler, vilket gör jämförelser särskilt fruktbara. Jag skrev tidigt om inte bara den engelska samhällsutvecklingen utan även om den svenska. Det resulterade även i engelskspråkiga texter som The decline of the Swedish model (1991) i tidskriften Chartist och The Swedish Model: renaissance or retrenchment? (1995) i tidskriften Renewal.
Till dem som jag har lärt mig mest av om det svenska samhället, så som det formades under de 44 åren med socialdemokratiskt styre, 1932-76, hör Göran Therborn och Gunnar Olofsson. Therborns klassanalys från 1981 hade stor betydelse och låg till grund för den klassanalys som Peter Billing och jag gjorde i vår doktorsavhandling Hegemonins decennier: lärdomar från Malmö om den svenska modellen (1994). Den följde jag sen upp i Sociala värden i olika sociala världar: segregation och integration i storstaden (1999) och i Allt som inte flyter: Fosies potentialer – Malmös problem (2007). Klassanalysen har varit en av de röda trådarna i min forskning under alla år. Därför var det särskilt kul att få vara med i projektet ”Klass i Sverige” (2018), där även både Göran Therborn och Gunnar Olofsson var med. Mitt bidrag till det projektet heter En fråga om klass i framtidsstaden Malmö (2018). Jag har också skrivit en artikel om klassbegreppet, ”Värdet av ett klassbegrepp”, som inom kort kommer att publiceras i tidskriften Arkiv.
Jag lärde mig mycket också av deltagandet i projektet ”Socialdemokratins samhälle” (1987-88) där inte bara Therborn deltog utan även bl a Gösta Esping-Andersen, Yvonne Hirdman, Klas Åmark och Rudolf Meidner. Peter Billing, Lars Olsson och jag bidrog med artikeln ’Malmö – vår stad’: om socialdemokratins lokalpolitik (1989). Den ingick i antologin Socialdemokratins samhälle: SAP och Sverige under 100 år och gavs även ut av såväl ett amerikanskt som ett ryskt förlag.
Det samhällsperspektiv som växte fram i mitt tänkande inspirerades framför allt av Marx. Jag stiftade bekantskap med Marx i början av 1980-talet. Det var en tid när många andra övergav honom. Det låg inte i tiden att läsa Marx i början av 1980-talet. Jag läste således inte Marx för att alla andra gjorde det. För den som ändå ville läsa Marx vid den tiden var det nog därför lättare att läsa honom kritiskt.
En annan som intresserade sig för Marx var Peter Billing. På ett fik vid Möllevångstorget 1985 bestämde vi oss för att läsa Kapitalet. Det höll vi på med i flera år. Vi riktigt lusläste alla de tre banden av Kapitalet, kapitel för kapitel. Det var så vi började vårt samarbete, det som resulterade i doktorsavhandlingen Hegemonins decennier: lärdomar från Malmö om den svenska modellen (1994). Stor hjälp i läsningen hade vi av Mats Dahlqvists bok om Kapitalet. Jag har sen återkommit till Kapitalet många gånger under årens lopp. Det är en mycket innehållsrik bok vars ingående och noggranna analyser har mycket att säga om även dagens samhälle. Därför var det särskilt kul att få skriva en egen bok med titeln Kapital, utgiven i Libers serie ”Begreppbart” 2010. Den kunskap som jag har om hur kapitalet fungerar har visat sig bli allt viktigare i takt med att kapitalet tränger in i allt fler samhällsområden. Den blev viktig i t ex projektet ”HAI – Hållbarhetsavkastning Av Investeringar” (2017-19) där jag deltog som följeforskare och skrev rapporten Vems nytta är mest social? (2019). Jag skrev också en version på engelska med titeln Approaches to capital in the socio-ecological transformation (2019).
För att återvända till historien så tog utvecklingen av kunskaperna om kapitalet och ”the economy in its inclusive sense”, som Jessop har formulerat det, ny fart när jag mot slutet av 1980-talet kom i kontakt med regleringsteorin, mycket tack vare Gunnar Olofsson. Under de därpå följande åren fick inläsningar av framför allt Michel Aglietta och Alain Lipietz stor betydelse för min tankeutveckling. Regleringsteorin lyckades hitta vägar bort från den återvändsgränd som framför allt Althusser men även Poulantzas gick in i. I slutet av 80-talet fick jag också på allvar upp ögonen för Bob Jessop. Denne dynamiske och sympatiske samhällsforskare har därefter haft stor betydelse för min tankeutveckling. Vi har också träffats många gånger och jag har spelat in minst 5 längre intervjuer med honom som någon gång borde publiceras. Jag var också drivande i att göra honom till hedersdoktor på Malmö Högskola 2014.
Det samhällsperspektiv som gradvis har vuxit fram handlar om hur människor skapar, upprätthåller och utvecklar, men också avvecklar en social ordning som kan vara mer eller mindre komplex. Men mitt samhällsperspektiv handlar också om hur människor gör denna sociala ordning meningsfull. I förståelsen av mening har diskursteori varit en viktig inspirationskälla. Jag läste tidigt in mig på Ernesto Laclaus och Chantal Mouffes diskursteori, men Bob Jessops kritik av dem övertygade mig mera. Även Sven-Eric Liedmans analyser av tecken hade en tidig betydelse i min förståelse av mening.
Jag är präglad av den djupt förankrade tradition inom samhällsvetenskapen som inte tar samhället för givet utan istället ser det som en fråga om församhälleligande. Det innebär att se samhället som process snarare än som tillstånd. Samhället är något som måste göras och som görs hela tiden. Det är något pågående och inget färdigt. Dess gränser kan därmed inte heller tas för givna. Begreppet församhälleligande (Vergesellschaftung) var centralt för såväl Karl Marx som Georg Simmel och Max Weber. Under efterkrigstiden har ledande forskare som David Lockwood, Jürgen Habermas och Anthony Giddens bidragit till att värna detta arv. Till de centrala begreppen hör även integration med uppdelningen i systemintegration och social integration. Dessa begrepp hade stor betydelse för Peter Billing och mig i vår doktorsavhandling Hegemonins decennier: lärdomar från Malmö om den svenska modellen (1994).
Den som i mina ögon har gjort de i särklass största insatserna och den som vi inspirerades mest av i doktorsavhandlingen är dock Bob Jessop. Han och Ngai-Ling Sum har visat hur tänkandet om sociala strukturer och kulturer kan förenas i det samhällsperspektiv som kallas Kulturell Politisk Ekonomi. Vad detta perspektiv innebär och hur det kan tillämpas har jag skrivit mycket om i boken Samhällsgränser (2016).
I dessa tider av globalisering och EU-integration kan man undra om ett samhälle som det svenska fortfarande finns. Även den ökande ojämlikheten kan få en att undra. Bilden av samhället tycks dock leva vidare. Det är precis som om bilden har kommit att kompensera för det samhälle som i allt fler avseenden inte längre finns, i alla fall inte i samma utsträckning för alla. Därmed har också kontrasten mellan bild och verklighet blivit allt större. Det har framgått med all önskvärd tydlighet under coronapandemin 2020-21.
Just denna kontrast mellan bild och verklighet ligger till grund för boken Samhällsorientering – för en hållbar integration (2021). Den bygger på det kreativa samarbete som jag har haft med Erik Amnå under nästan 3,5 år i projektet ”Milsa utbildningsplattform för samhälls- och hälsokommunikation” (2017-21). I arbetet med boken har jag kunnat uppdatera och förnya det breda greppet, det som krävs för att kunna förstå hur dagens samhälle hänger ihop och förklara vad som driver den ökande ojämlikheten men också det förvärrade klimatet. Det brukar också kallas konjunkturanalys och det kommer jag att arbeta vidare med framöver.
