(2011-13)
Malmö högskola har med mig som projektledare och i samarbete med APeL FoU haft i uppdrag att under två år (2011-12) vetenskapligt studera genomförande, resultatutveckling och effekter av den europeiska regionalfondens storstadsinsatser i Skåne-Blekinge, Västsverige och Stockholm. Resultatet har publicerats i rapporten Potentialer för tillväxt och sammanhållning: En studie av storstadsinsatserna inom regionalfondsprogrammen för Stockholm, Västsverige och Skåne-Blekinge, även utgiven i en kortversion. Vi har också skrivit bokkapitlet Oväntade potentialer för tillväxt i antologin “Att fånga effekter av program och projekt”, även utgivet på engelska. Dessutom skrev vi ett paper till den internationella Helix-konferensen i Linköping 2013, Potentials for growth and cohesion.
Den övergripande forskningsfrågan har varit vad man utifrån ett helhetsperspektiv kan lära av regionalfondens insatser för att befrämja sambandet mellan ökad tillväxt och minskad segregation. Projektbeskrivningar och beslut har analyserats av sammanlagt 28 projekt; två i Stockholmsregionen, fyra i Västsverige och 22 i Skåne-Blekinge. Av dessa valdes åtta projekt ut till fallstudier; nämligen Utveckling Nordost och Tillväxt Biskopsgården i Västsverige, HAMN i Stockholm samt SÖM Fosie, Malmö Nya Medier, Innovationsforum, Makten i vardagen och WHY NOT? i Skåne-Blekinge. Många intervjuer har gjorts. Dokumentationer, utvärderingarar och följeforskningsrapporterer har analyserats. Om några av projekten skrev vi även underlagsrapporter som sen skickades ut och diskuterades med de berörda. Under våren 2012 vidareutvecklades analyserna av projekten i dialog med företrädare för programkontoren och projekten. Tre lärkonferenser anordnades, den första i Göteborg, därefter i Nacka och sist i Malmö. Inför varje konferens fick deltagarna ta del av en underlagsrapport. Analyserna har därigenom utvecklats i en interaktiv process där företrädare för programkontoren och projekten har tagit del av, kommenterat och diskuterat det vi skrivit.
Vår studie visar på dilemman och svårigheter som är förknippade med de dubbla syften som ligger på storstadsinsatserna, nämligen att å ena sidan öka konkurrenskraften och tillväxten och å andra sidan bryta segregationen och utanförskapet. Det finns en kluvenhet i politiken som är vägledande för de program och projekt genom vilka dessa båda syften ska förverkligas. Denna kluvenhet handlar om att två olika synsätt existerar parallellt. Det ena synsättet överensstämmer med den tidigare nationella storstadspolitiken och med det s.k. sociala investeringsperspektivet. Utifrån detta synsätt ses insatser för att minska segregationen som en investering. Det andra synsättet överensstämmer med den reviderade Lissabonstrategin från 2005, där tillväxten är överordnad den sociala sammanhållningen. Utifrån detta synsätt ses insatser för att minska segregationen som en kostnad.
Vi har i studien utvecklat tillväxtbegreppet så att det bättre kan fånga upp både de olika bevekelsegrunder som ligger bakom olika initiativ och de effekter som kan förväntas av olika initiativ. Vi skiljer vi mellan tre olika typer av tillväxt, nämligen vinstdriven tillväxt, engångstillväxt och behovsdriven tillväxt. Vinstdriven tillväxt syftar på aktiviteter som får företag att växa och anställa fler eller får företag att etablera sig i det aktuella området. Engångstillväxt syftar på aktiviteter som stimulerar och stödjer individer som startar företag. Behovsdriven syftar på den ekonomiska aktivitet som uppstår genom att den offentliga och/eller ideella sektorn gör investeringar utifrån identifierade behov. Vi ser att vinstdriven tillväxt och behovsdriven tillväxt samspelar på intressanta sätt i flera projekt, men menar samtidigt att den behovsdrivna tillväxten kan användas mer proaktivt i förhållande till den vinstdrivna för att befrämja sammanhållning och inkludering.
Social sammanhållning, och inte minst det som vi i rapporten kallar kollektiv empowerment, menar vi är ett värde i sig som bör uppmärksammas utifrån sina egna meriter. När människor stärks och bemyndigas för att gemensamt bidra till att lösa olika problem är detta något som också kan ha bäring på tillväxt. Projekt som arbetar med sådana dimensioner men kanske inte kan uppvisa resultat på kort sikt i termer av nya arbetstillfällen och nya företag kommer naturligt nog snett i förhållande till rådande resultatmått och indikatorer. Ett nytt synsätt behövs kring bedömning av resultat. Nuvarande system riskerar att driva projekten i fel riktning. Som vi ser det är det bättre att fullt ut bejaka att en del projekt på kort sikt inte kommer att generera några nya arbetstillfällen och företag, men att de kan vara mycket betydelsefulla i en växelverkan mellan social sammanhållning och ekonomisk utvecklingsdynamik i ett mer långsiktigt perspektiv. För att sammanhållningen ska kunna öka måste storstadsinsatserna stärka integrationen enligt den definition som Tillväxtverket anger i sin guide. Vi har kopplat detta till den sociologiska distinktionen mellan systemintegration och social integration. Med andra ord måste det göras möjligt för människor att vara faktiskt delaktiga men i former där de också kan känna sig delaktiga. Program och projekt måste bli mycket bättre på att följa upp det som står i Tillväxtverkets guide och inte snäva in definitionen till enbart det som gäller etniska relationer.
Våra analyser av jämställdhet visar på nedslående resultat. Majoriteten av projekten bidrar till att bevara den rådande ordningen. För att ändra på detta räcker det inte med att ställa krav på ökad genusmedvetenhet. Strävan efter ökad jämställdhet måste också kopplas till de andra förändringar som vi föreslår, vad gäller bl.a. synen på sammanhållning och problematiseringen av tillväxtbegreppet (se ovan) samt utvecklingen av ett potential- och orsaksorienterat förhållningssätt (se nedan). Dessutom måste jämställdhetsintegreringen kopplas till integrering utifrån andra kategoriseringar som ålder, klass och etnicitet.
I rapporten lyfter vi också fram att segregationen är tvåpolig – den handlar både om ett utanförskap och ett innanförskap. Risken finns att fokuseringen på utanförskapet osynliggör dess orsaker. Utanförskap förutsätter en relation, nämligen den till innanförskap.
I arbetet med att öka tillväxten och minska segregationen menar vi att det krävs ett potential- och orsaksorienterat förhållningssätt, vilket kan ställas mot ett problemorienterat förhållningssätt. Det förstnämnda innebär att man inte bara intresserar sig för det som synes vara, utan allt det som kan tänkas vara orsaker, såväl det positiva som det negativa. Ett problemorienterat förhållningssättet bidrar, menar vi, till stigmatisering och utgör ett av de främsta hindren för att befrämja sambandet mellan ökad tillväxt och minskad segregation.
Vi menar att det även fortsättningsvis behövs särskilda storstadsinsatser inom regionalfondsprogrammen för storstadsregionerna. Genom sådana kan särskilt fokus sättas på att befrämja sambandet mellan ökad tillväxt och minskad segregation. Kluvenheten i politiken som vägleder programmen och projekten har, menar vi, försämrat förutsättningarna för att befrämja sambandet. Därför behövs det storstadsinsatser som kan överbrygga de uppdelningar som har uppstått organisatoriskt, geografiskt och politiskt.
Stigendal, Jakobsson och Sjöberg (2013) Potentialer för tillväxt och sammanhållning: En studie av storstadsinsatserna inom regionalfondsprogrammen för Stockholm, Västsverige och Skåne-Blekinge.
Stigendal, Jakobsson och Sjöberg (2013) Potentialer för tillväxt och sammanhållning: En studie av storstadsinsatserna inom regionalfondsprogrammen för Stockholm, Västsverige och Skåne-Blekinge (kortversion).
Jakobsson, Sjöberg och Stigendal (2013) Oväntade potentialer för tillväxt.
Jakobsson, Sjöberg och Stigendal (2013) Unexpected potentials for growth.
Stigendal, Jakobsson och Sjöberg (2013) Potentials for growth and cohesion.
